Gamla gjutjärnsrör — rost, sprickor och relining

Gjutjärn är ett tungt och tåligt material, och det användes länge till avloppsledningar och stammar. Men järn rostar när det utsätts för vatten och syre, och i ett avloppsrör är det just insidan som är utsatt.

Avloppsvatten innehåller fukt, luft, rester från tvättmedel och rengöringsmedel och mycket annat som under lång tid angriper rörväggen. Rosten börjar därför på insidan och arbetar sig utåt. Utsidan kan se hel ut medan godset på insidan har blivit tunt och poröst.

Det är förklaringen till att problem med gjutjärnsrör ofta upptäcks sent. Skadan har pågått länge när den till slut märks som ett läckage eller en fuktfläck.

Sprickor

När godset försvagas av rost kan det spricka – längs med röret eller tvärs över. Rörelser i huset, sättningar och temperaturväxlingar kan bidra. En spricka släpper ut vatten och kan släppa in rötter i ledningar som ligger i mark.

Avlagringar

En rostig insida är skrovlig. Fett, tvålrester och smuts fastnar lättare och bygger med tiden upp hårda avlagringar som gör röret trängre. Det är en vanlig orsak till att stopp kommer tillbaka.

Skarvar

Gjutjärnsrör består av längder som skarvas ihop. Med åren kan skarvarna glida isär, bli otäta eller bilda kanter i röret. Kanterna fångar avfall, och otäta skarvar läcker.

Gamla rör behöver inte åtgärdas samma dag som man upptäcker att de är av gjutjärn. Men det finns saker att tänka på i väntan på en filmning eller ett beslut.

• Häll inte fett, olja eller matrester i avloppet – de fastnar lättare mot en skrovlig rörvägg.
• Spola bara ned toalettpapper i toaletten, inte våtservetter eller hushållspapper.
• Håll vattenlåsen fyllda i golvbrunnar som sällan används, så att lukt inte tar sig upp.
• Notera var och när problem uppstår – det är bra information inför en filmning.

Inget av detta reparerar ett rostangripet rör, men det kan minska risken för stopp och ge ett bättre underlag när rören väl ska undersökas.

I allmänna drag har många hus och flerbostadshus som byggdes från 1950-talet till mitten av 1970-talet avloppsrör av gjutjärn. Det gäller både villaområden från 1950- till 1970-talet och flerbostadshus från miljonprogrammet 1965–1975, där stammarna ofta är av gjutjärn. Även äldre bebyggelse, som folkhemshus från 1930- till 1950-talet och stenstadshus från sekelskiftet, kan ha gjutjärn i delar av avloppet.

I Skåne finns alla de här typerna av bebyggelse. Byggåret säger dock inte allt – rör kan ha bytts eller renoverats tidigare, och två hus från samma år kan ha helt olika skick på rören.

För flerbostadshus finns mer på sidan om relining för bostadsrättsföreningar, och för småhus på sidan om relining av avlopp i villa.

Gjutjärnsrör med rostskador är ett av de vanligaste skälen till relining. Det gamla röret fungerar då som ett yttre skal, och det nya fodret av härdplast tar över uppgiften att leda vattnet. Rosten på det gamla rörets insida täcks av fodret.

Relining är ett rimligt alternativ när:

• röret har rost, sprickor eller otäta skarvar men har kvar sin form,
• avlagringarna går att spola och vid behov fräsa bort,
• ledningen har ett fall som fungerar och ligger där den ska.

Har röret däremot kollapsat, eller har det fel fall, kan det vara bättre att byta den delen. Skillnaderna mellan metoderna beskrivs på sidan om relining eller stambyte. Ett foder i ett tidigare rostigt gjutjärnsrör kan räcka i upp till 50 år, men det förutsätter ett bra utförande, att röret rengjorts väl och att skicket och materialet tillåter det.

Det som avgör om relining passar är hur rören ser ut på insidan. En kamerafilmning visar rost, sprickor, skarvar och nivåskillnader, och gör det möjligt att bedöma hur långt skadorna har gått.

Filmen är också underlag för priset. Rostskadade gjutjärnsrör behöver ofta rengöras noggrant innan infodringen, och om fräsning behövs syns det redan på filmen. Läs mer om hur det går till på sidan så går relining till, eller om kostnaden på sidan vad relining kostar.